Styrelsen i SAG Sveriges Auktoriserade Gestaltterapeuter har fått ta del av Björn Wrangsjös och Lena Söderlinds artikel där de behandlar frågor kring gestaltterapins framtid och möjliga utveckling i Sverige. Bakgrunden är medvetenheten kring att det är ytterst svårt för en gestaltterapeut att i Sverige leva på sin verksamhet och att EAGT the European Association for Gestalt Therapy vill utveckla en mer forskningsbaserad tillämpning av gestaltterapi. Vi har ombetts att ta upp en diskussion i vår förening, vilket vi gärna gör då ämnet är angeläget. Denna kommentar ser vi som ett startskott i en diskussion som förhoppningsvis fler vill engagera och involvera sig i på olika sätt.
Vi önskar inledningsvis presentera SAG för alla läsare.
SAG är en yrkesförening för auktoriserade gestaltterapeuter. Föreningens roll är att värna om medlemmarnas yrkesskicklighet genom krav på handledning och fortbildning samt tillhandahållande av etiska riktlinjer och struktur för hur dessa ska följas. Utöver diplomeringen från ett ackrediterat utbildningsinstitut krävs det av medlemmen för att behålla sin auktorisation minst 60 timmar kontinuerlig vidareutbildning/tre år och minst 15 timmar handledning/tre år samt ansvarsförsäkring för klientarbetet. SAG har också ett etiskt råd. Organisatoriskt ligger SAG under EAGT (The European Association for Gestalt Therapy), som i sin tur ligger under EAP (European Association for Psychotherapy).
SAG representerar inte bara gestaltterapeuter utbildade vid GA (Gestaltakademin i Skandinavien) utan har många auktoriserade medlemmar som utbildats i andra länder vid utbildningsinstitut ackrediterade av EAGT. Vi noterar att formuleringarna av artikelns rubrik och den första frågan har ett fokus på gestaltterapeuter som är utbildade vid GA (Gestaltakademin). För att inkludera alla våra auktoriserade medlemmar är det för oss angeläget att omformulera den första frågan. Frågan vi fortsättningsvis vill diskutera är således: Hur ska gestaltterapeuter som är utbildade vid ett utbildningsinstitut som är ackrediterat av EAGT kunna leva på sin verksamhet i Sverige?
I dagsläget får vi auktoriserade gestaltterapeuter inte använda våra gestaltkunskaper i kliniskt arbete. Alternativet är att bedriva klientverksamhet i privat regi. Det är dock mycket svårt för majoriteten av våra medlemmar att försörja sig som gestaltterapeut då privatbetalande klienter som har ekonomiska möjligheter att gå regelbundet över tid är få. De flesta av oss måste kombinera terapiverksamheten med yrkesverksamhet av annat slag, i egen regi alternativt med en anställning. Vi är alltså verksamma i många olika slags verksamheter, där vi naturligtvis har stor nytta av vår gestaltutbildning men inte alltid – ofta inte – explicit kan uttala att det är gestaltmetodiken vi lutar oss mot och som utgör vår grund. Att Sverige inte bättre tar vara på resursen som gestaltterapeuterna utgör tycker vi naturligtvis är slöseri.
Psykisk hälsa berör oss alla och krafterna måste inte, eller bör inte, nödvändigtvis bara finnas inom psykiatrin som ofta räcker till symtomlindring. ”Kraftsamling för psykisk hälsa” är ett initiativ från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, som ska vara en samlande arena för krafter från ett brett och tvärsektoriellt arbete. Fler krafter behövs även för att förebygga psykisk ohälsa. Utöver symtomlindring är Gestaltterapin inriktad på att hjälpa klienten att bygga upp ett hållbart sätt att leva och stärka sin förmåga att hantera livets utmaningar. Det är intressant att notera att under ansatsen Kraftsamling har SKR nyligen bjudit in till ett webbinarium med rubriken ”Existentiell hälsa – en outnyttjad resurs”. Vi kan inte annat än att hålla med – Gestaltterapi som är en humanistisk terapi på existentiell grund är i dagsläget en outnyttjad resurs.
Vi välkomnar således den här diskussionen inte enbart utifrån den enskilda gestaltterapeutens önskemål om att en gedigen och krävande utbildning rimligtvis borde leda till en möjlighet att försörja sig i sin yrkesprofession utan också utifrån perspektivet att Sverige behöver ta vara på den resurs som kan fylla ett behov som framträder allt tydligare. Befintliga resurser i form av utbildad kompetens räcker inte till i Sverige, fler psykologer och psykoterapeuter kommer att behövas framöver för att möta behovet. Sverige bör se till den kompetens som finns inom fler psykoterapiinriktningar, då både personen med psykisk ohälsa och samhället tjänar på flera utövare av olika psykoterapiinriktningar.
Det känns angeläget att här ta tillfället i akt att mycket kort informera om ett forskningsarbete som pågår just nu och som handlar om gestaltterapin i Sverige idag. Två av våra medlemmar i SAG, Sari Scheinberg (PhD, Senior Researcher, Teacher, Activist, Organisation & Gestalt Psychologist) och Thomas Sonefors, (diplomerad gestaltterapeut, massageterapeut, andningsinstruktör, styrelseledamot SAG) är i full färd med att med hjälp av intervjuer och fokusgrupper studera våra erfarenheter av att arbeta och leva som gestaltterapeuter idag och skapa en gemensam förståelse för våra nuvarande och framtida behov och visioner. Detta kommer att generera och prioritera idéer för förbättringar som sedan kan stödja oss i att gemensamt genomföra åtgärder på olika nivåer i vårt system – som kan komma att bidra till vår egen och det gemensamma fältets fortsatta utveckling – nu och i framtiden.
Oavsett om vi själva tycker att samhället slösar bort oss som resurs, så räcker inte det utan vi behöver också agera för att nå dit vi önskar. Vi är eniga med EAGT om behovet av en mer forskningsbaserad tillämpning. Vi behöver bli en del av den akademiska världen. Vi ska fortsätta värna värdet från kunskapen i praktiserandet och samtidigt välkomna forskning som bidrar med en fördjupad teoretisk kunskap. Den hållbara vägen framåt är som bekant inte ett ”antingen-eller” utan ett ”både-och”. Det gäller även för gestaltterapins framtida utveckling.
Fredrika Sandell
Ordförande SAG Sveriges Auktoriserade Gestaltterapeuter
0 kommentarer