Vi i Nätverket Gestalt i Sverige vill inspirera de som vill komplettera sin gestaltutbildning med akademisk meritering. Vi startar därför ett forum för Gestalt och Forskning med möjligheter att diskutera synpunkter på vad som kan vara nödvändigt för att detta ska bli möjligt.
Först ut är Dan Borglund med sin artikel Om gestaltterapins identitetskris, psykoterapiforskning och vägval.
För att ge Dans artikel en relevant bakgrund har vi bett psykologerna Margareta Berggren och Lasse Övling, som båda sedan början av 1980-talet har haft en avgörande betydelse för gestaltakademins utveckling, att bidra med sina synpunkter på organisationens uppdrag, historia och utveckling.
Margareta Berggren startade tillsammans med Lars Norberg Gestaltakademins Organisationslinje 1984. Margareta var också en av grundarna till konsultföretaget Perlan Dialog & Ledarskap tillsammans med Lars Norberg och Viveka Klingenberg 1986. Mellan 1992 och 1998 var Margareta rektor och styrelseledamot för Gestaltakademin och genomförde på styrelsens uppdrag samarbetet med University of Derby
för att diplomerade från organisationslinjen och terapeutlinjen skulle kunna akademiskt meritera sig för en MSc i gestalt i organisation eller gestaltterapi. Samarbetet varade mellan 2001 och 2012. Margareta har också varit verksam som pedagogisk ledare för organisationslinjen när den startades och terapeutlinjen under tiden för samarbetet med Derby. Det betyder att hon vid olika tidpunkter har haft det övergripande pedagogiska ansvaret för båda programmen. Hon har också haft uppdrag som lärare, handledare och utbildningsterapeut för deltagare från de båda programmen.
Även Lasse Övling har haft uppdrag som pedagogisk ledare för de båda programmen. Också han har haft uppdrag som lärare, handledare och utbildningsterapeut för deltagare från de båda programmen och dessutom varit examinator. Lasse ingick i ledningsgruppen för organisationslinjen i samband med att den etablerades. Han har också varit verksam som ledamot i styrelsen för Gestaltakademin. Lasse är idag känd som ”Radiopsykologen” och som sådan exponerar han traditionens teori och tillämpningar när det gäller den vardag av psykologiska och sociala utmaningar vi alla kan möta i våra liv.
Ulf Grundel
Står gestaltterapin i Sverige inför ett vägskäl?
Står gestaltterapin i Sverige inför ett vägskäl? Utveckling eller avveckling? Det är en berättigad fråga sett till den behörighet och position som terapiformen har idag i det svenska samhället.
I inledningen till sin artikel Om gestaltterapins identitetskris, psykoterapiforskning och vägval ställer Dan Borglund, universitetslektor och gestaltterapeut, två grundläggande och kritiska frågor:
”Har gestaltterapin gått miste om värdefulla möjligheter till utveckling, identitetsskapande och växt genom att undlåta att beforska sin egen praktik och att intressera sig för sin omgivning? Kommer vi i det här skedet att kunna skilja ut oss som en unik modalitet i förhållande till andra, och har det någon betydelse på sikt?”
Perls, Hefferline och Goodman presenterade 1951 sin teori och tillämpning Gestalt Therapy. Den var nyskapande då men betyder detta att den är det idag? Det går enkelt att räkna upp minst ytterligare fem etablerade, väl beforskade terapiformer som tagit den relationella och integrativa profil som gestaltterapin en gång etablerade (Finlay 2016). Psykoanalysen är en av de fem som i början av 1980-talet åstadkom vad somliga anser vara teorins paradigmskifte genom att föra Freuds ursprungliga driftsteorier till en bakgrund för att i stället etablera sig som en relationell och integrativ teori och terapi (Greenberg & Mitchell 1983).
Men för att den sunda självkritik som Dan Borglund utövar ska leda till förnyelse och utveckling behöver det också presenteras förslag. Om det är dags för gestaltterapin att föra Perls, Hefferline och Goodman till en bakgrund, vad ska i så fall träda fram? Dan presenterar förslag. Finns det fler? Och hur är det med ”gestalt och forskning”? Vad är det som ska beforskas, av vem eller vilka och hur? Nätverket Gestalt i Sverige ser fram mot svar!
Ulf Grundel
Referenser
Finlay, L. (2016) Relational Integrative Psychotherapy. Engaging Procerss and Theory in Practice. Oxford: Wiley Blackwell.
Greenberg, J., R. & Mitchell, S., A. (1983) Object Relations in Psychoanalytic Theory. Cambridge, Massachusetts and London: Harvard University Press.
Perls, F. Hefferline, R., F. & Goodman, P. (1951/1977) Gestalt Therapy. New York: Bantam Psychology.
0 kommentarer