Helena Kallner, gestaltterapeut och dansare
Helena Kallner rör sig i världen. Hon är gestaltterapeut med fokus på icke-verbal kommunikation via kropp och rörelse och ständigt på resa i många länder som föreläsare och kursledare. Hennes tema handlar om hur personlig utveckling påverkar och interagerar med samhällets utveckling. Hur skapar vi trygghet i ständig förändring?. Om det handlar också hennes forskning som PhD-student på Metanoia Institute vid Middlesex University i London. Jag är nyfiken på Helenas erfarenheter och perspektiv och ber henne berätta om sig själv som gestaltpraktiker.
Lisbeth: Varför är kropp och rörelse så viktigt för dig?
Helena: När jag var yngre blev det ofta rörigt och kaotiskt för mig eftersom jag påverkades starkt av människor och saker omkring mig. Jag saknade ord för det som hände. Men när jag började dansa hittade jag ett språk som hjälpte mig att förstå. Det tog förstås tid och mycket träning. Först behövde jag komma igenom känslan av att vara iakttagen när jag dansade. När jag blev fri från det kunde jag vara i upplevelsen på dansgolvet och experimentera med hur jag påverkade andra och påverkades av dem. Då började jag fråga mig hur jag skulle kunna använda den insikten i mina möten med människor i vardagen.
Lisbeth: Vilka insikter gav dansen dig?
Helena: Jag dansade framförallt en dans och rörelsemeditation som heter De fem rytmerna. Man rör sig igenom fem olika rörelsekvaliteter som bildar en helhet, en cirkel utan början och slut och där varje rytm är lika viktig. Den första rytmen är flöde, där jag bara tar emot dansen och lyssnar in min kropp och dem jag rör mig tillsammans med. En andra rytm är stackato. Kaos är den hängivna extasens rytm och lyrik den enkla och luftiga rörelsen som bjuder in till nyfikenhet. Stillhet är rytmensom ger mig tillgång till dansens mest subtila kvaliteter.
Dansen lärde mig att allt är rörelse och att rörelsen är vårt allra första språk. Jag brukar skilja på kropp och rörelse. Rörelse är hur vår kropp möter världen – vi rör oss alltid i relation till någon eller något. Utan att vi tänker på det berättar vi hela tiden för oss själva och andra hur vi har det genom vårt sätt att röra oss. När vi tränar oss på att lyssna till detta ordlösa språk kan vi dels få värdefull information om hur vi egentligen har det, och dels börja uppfatta nyanser i vår tillvaro som vi tidigare inte uppmärksammat.
Lisbeth: Vad har gestaltutbildningen betytt för dig?
Helena: Jag mötte gestalt tidigt i mitt liv, och det jag framförallt fastnade för var det nyfikna förhållningssättet. Terapeuten var inte en expert som ”visste bäst” utan hade ett genuint intresse av att förstå min upplevelse.
När jag började utbildningen – jag gick min utbildning i England – så blev jag förvånad när jag upptäckte att den talade dialogen fick mer betydelse än den icke-verbala. Det fick mig att känna mig vilsen – det var inte vad Gestalt var för mig. Så jag började söka mig vidare och kom i kontakt med Ruella Frank och Center for Somatic Studies i New York. Ruella studerade med Laura Perls som var en av grundarna till Gestalt. Ruella har vidareutvecklat gestaltteorin med ett perspektiv som betonar rörelsen som grund för all kontakt. Jag har studerat nära henne under lång tid nu, och undervisar idag Gestalt utifrån det här perspektivet. Numera ingår jag i ledningsgruppen för det internationella nätverket Relational Change som betonar det relationella samhällsperspektivet i Gestalt och olika utbildningar. Själv har jag grundat
Center for Moving Studies, som bas för mina kurser och utbildningar. Mitt arbete som gestaltterapeut började inom hälso-och sjukvården i England och jag har genom åren jobbat en hel del med kvinnohälsa och ätstörningsproblematik.
Lisbeth: En av dina kurser heter Moving Stories. Berätta om den!
Helena: Moving Stories är en ordlek – vi kan bli berörda av berättelser. Vi berättar hela tiden våra berättelser genom rörelse – hur vi rör oss – i en värld full av ”stora berättelser” om hur vi bör leva. Våra berättelser är också föränderliga. Moving Stories är en workshop som betonar ickeverbal kommunikation. Vi fångar ju mer eller mindre medvetet upp saker och påverkar varandra på olika sätt. I varje rörelse finns en mening!
Vi berättar vår historia utifrån en strukturerad metod förstorytellingdär fokus ligger på lyssnandet. Hur blir jag berörd av en annans berättelse? Vad händer i min kropp i mötet med en annan människa? Här är det viktigt med återkopplingen vi ger till varandra. Var det ditt tonfall som gjorde att jag lyssnade på dig eller var det något annat? Vi varvar berättelserna med rörelseövningar för att utforska hur vi blir berörda på olika sätt. Hur förväntar jag mig att jag ska bli bemött av dig och hur gör jag mig redo?
Syftet med experimentet Moving Stories är det som den franske filosofen och fenomenologen M. Merleau-Ponty uttrycker med orden: ”As we awaken to the experience of our moving body, we awaken to the experience of the world.”
Lisbeth: Vilken kompetens vill du tillföra vår samtid?
Helena: Jag tror att vi behöver öva sinnlig närvaro, bli medvetna om vad vi upplever och ”vet” genom kroppen. Jag vill inte göra en uppdelning mellan kropp och tanke, vi är en helhet. Jag tror att vi har för stor tillit till det vi kan mäta och kategorisera, kanske i ett försök att skapa ”trygghet”. Det är bra till en viss gräns men vi behöver också förstå att det är så mycket som vi inte kan kontrollera. Det mänskliga och levande är mycket mer komplext. Jag tror att vi behöver bli mer inkännande och öppna i nuet, kunna följa med i förändringar – också när det inte blir som vi har tänkt oss. Jag säger inte att det är lätt, men jag tror att det är något vi kan träna oss på.
Jag tycker själv mycket om teorier och förklaringar. Men erfarenheten har visat mig att ju mer jag kommer in i min kropp desto större förmåga har jag att härbärgera komplexitet. När jag rör mig med det som rör sig i min kropp och orkar stanna kvar i upplevelsen lite längre så får jag tillgång till så mycket mer av den information som situationen rymmer.
Lisbeth: Vad är ditt budskap till unga ledare idag?
Helena: Jag är ingen expert på vad unga ledare lär sig, men jag föreställer mig att det handlar mycket om hur man utvecklar sina styrkor och behärskar olika tekniker och metoder.
Mitt budskap är att det är lika viktigt att lära sig att lyssna, att intuition och empati är färdigheter som vi kan träna upp. Vi behöver självinsiktom hur vi påverkas av människor och sammanhang för att orientera oss om det som händer och för att själva kunna påverka skeendet framåt. Det handlar om ett nytt sätt att medvetet röra sig i världen medan världen rör sig genom oss. Med andra ord: ”Sensitivity is sensible!”
Porträttfoto: Sofia Kallner
FAKTA:
Relational Change
Relational Change är en organisation som bedriver utbildning inom organisationsutveckling, psykoterapi, coaching och community building. Arbetet bygger på en vision om att skapa en bättre värld genom att bygga bättre relationer. Genom sitt arbete vill organisationen uppmärksamma hur vi hör samman och påverkar varandra liksom hur stödjande miljöer påverkar vår förmåga att relatera till varandra. Relational Change samarbetar internationellt med nätverk och organisationer som har liknande värderingar och tillsammans bidrar till den globala rörelsen The Relational Movement.
Internationella uppdrag
Helena Kallner undervisar internationellt i Gestalt genom ett relationellt och rörelseorienterat perspektiv som kallas Developmental Somatic Psychotherapy. Det är en utvecklad form av Gestalt med en tydlig fenomenologisk teori för arbete med kropp- och rörelse. Developmental Somatic Psychotherapy innefattar också ett utvecklingsperspektiv som saknas i Gestalt. Helena har varit assisterande lärare vid utbildningsprogrammet i New York och ansvarat för utbildningsprogram i Paris tillsammans med programmets grundare Ruella Frank.
Våren 2019 startar ett tvåårigt utbildningsprogram i Developmental Somatic Psychotherapy i Stockholm. Det är sista gången Ruella Frank ger utbildningen utanför New York och nu förbereder sig Helena Kallner för att överta ledningen från och med nästa utbildningsomgång i Stockholm.
Helena undervisar och handleder också på uppdrag av olika utbildningsinstitut och organisationer i Europa och Ryssland. Hon medverkade nyligen som key-note speaker på en psykoterapikonferens i Österrike.
0 kommentarer