Bara namnet på boken, Själens hjärta, berör mig. Det kan vara ett av de finaste uttrycken jag hört. 

Författarna pratar om ”Jordens skola”. En skola som vi alla är här för att genomgå. De menar att alla våra smärtsamma känslor, som vi känner, är lektioner i jordskolan. Det är ens egna känslor, som hamnar i fokus, inte människorna, situationerna eller de omständigheter som tycks orsaka känslorna. ”Istället för att försöka förändra de yttre omständigheterna eller andra människor, undersök de känslor du upplever.” Författarna ger sedan väldigt enkla och konkreta övningar, som är lätta att ta till sig. 

Författarna beskriver olika sätt att hantera energi, att förstå mer kring vad energi i kroppen är och hur man kan ”läsa av” sitt energisystem. Att läsa av energisystemet innebär en ökad känslomässig medvetenhet. 

Författarna går noga genom exempel på olika sätt vi människor har och hur vi beter oss för att undvika känslor. Alla (flykt)beteenden beskrivs ha målet att avleda uppmärksamheten inåt och istället rikta den utåt mot andra människor, situationer och händelser av olika slag. Dessa beteenden, de olika sätten att fly den känslomässiga smärtan, innebär också en flykt från den läkning av smärtsamma känslor, som erbjuds i varje stund. De jämför med ett litet barn, som inte vill ta en medicin, som hon inte tycker om och därför hittar en massa ursäkter för att slippa. Medicinen, menar författarna, är dina känslor. När du tar din medicin blir du uppmärksam på dina känslor, på de fysiska förnimmelserna i kroppen och de tankar som följer. Om du undviker medicinen och flyr, så missar du en värdefull lektion i jordskolan och därmed missar du också läkningen av den smärtsamma känslan, av det själsliga såret. Och därmed trampar du vidare med gamla mönster och reaktioner och ett liv som kanske känns stagnerat. 

För mig personligen är det nog två saker som klickar ner djupare i mig genom den här boken. Dels är det övningen som handlar om att, när jag reagerar på något, någon utanför mig – istället för att lägga kraften där, utanför mig, så går jag in i kroppen och undersöker vad som känns. Hur känns irritationen? Hur känns rädslan? Hur känns glädjen? Hur känns det jag möter utanför mig inom mig? Jag har märkt att det verkligen ger ett nytt flöde för mig. Som om jag flyter med, accepterar och när jag återgår till det som irriterat eller skrämt, så ser jag på det med nya ögon och kan hantera det på ett vänligare, mer kreativt sätt. Dels så är det att jag kan verkligen inte förändra någon annan än mig själv. Det klickar ner djupare i mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag än tycker att någon är knäpp och behöver förändras. Om jag istället öppnar för nyfikenhet inåt, så hittar jag svar där. Det här betyder ju inte att man ska finna sig i vad som helst. Tvärtom så öppnar det för att följa sitt hjärta och verkligen inte finna sig i vad som helst. Det handlar nog mer om ”hur”. Hur möter jag mina smärtsamma känslor? Hur möter jag dig, när jag blir rädd eller arg? Hur tar jag hand om mig, när jag, som författarna beskriver det, är i ”kärlek och tillit” eller i ”rädsla och tvivel”?

När jag jobbar med mig själv på det här sättet, så blir varje möte med en annan människa, så otroligt spännande och intressant. Ja, det känns som livet har uppgraderats faktiskt, även om jag även tidigare tyckt om att mötas, så har det djupnat genom den här boken. Jag är tacksam.

”Första steget mot att förändra en känslas bakomliggande dynamik är att uppleva själva känslan. Om du gör motstånd mot en känsla kan du inte utforska den. Om du däremot accepterar den kan den flöda genom dig som luft genom en flöjt. Du kan uppleva den och därmed lära dig något av den.”

/Mela