Gestaltstuderande tydliggör sin värdegrund i mötet med Islam

Vi satt där vid lunchbordet, Ulf Grundel, Jeanette Olsson och jag. En stilla och nyfiken förväntan vilade över vårt hörn av restaurangen och lite trevande började vi vårt samtal om utgångspunkter och personliga drivkrafter för det pedagogiska projekt Ulf och Jeanette planerar för i mitten av oktober.
Under den muslimska fastemånaden Ramadan ska sistaårseleverna på Organisationslinjen på Gestaltakademin ägna en vecka åt kulturella upplevelser och studier i Stockholms Moské.
   När jag fick höra om deras planer blev jag genast nyfiken utifrån valet av plats för den del i utbildningen som kallas Kulturveckan.
   Tidigare kulturveckor har varit förlagda till Belfast i Irland, där man under gestaltterapeuten och organisationskonsulten Seán Gaffneys ledning har involverats i utforskande av sina reaktioner på de kulturella motsättningarna mellan irländare och britter, katoliker och protestanter.
   2006 års kulturvecka fokuserar på kulturella skillnader på hemmaplan, d.v.s. sådana värderings- och normskillnader som yttrar sig inom ramen för det svenska samhället.
   Syftet med att utforska kulturskillnader i sammanhang som för de flesta upplevs som främmande och kanske även lite skrämmande, är att de studerandes egna kulturella normsystem ska utmanas och medvetandegöras. En av gestaltteorins grundsatser är att den egna identiteten tydliggörs först i kontakten med det främmande – det som är ”icke-jag” – och med tanke på att det svenska samhället blir alltmer mångkulturellt, är det ofrånkomligt att organisationskonsulter kommer att ställas inför konflikter som har kulturella olikheter som grund.
   Den här motivationen för värdet av en ökad medvetenhet om både egna och andras kulturella synsätt är lätt att förstå. Vad som kanske är mindre uppenbart är det faktum att alla människor, oavsett kulturell bakgrund eller uppväxtland, identifierar sig med en flerdimensionell uppsättning av tillhörigheter. Dessa kategorier av tillhörighet brukar nämnas etnicitet, klass, religion, ålder, genus och sexuell läggning.
   När jag betraktar ”kultur” ur det perspektivet inser jag att jag som individ både är präglad av mina identifikationer och samtidigt uppfattas av andra som representant för en kombination av olika kulturbegrepp.
   Det är här som kulturella konflikter börjar bli intrikata och svårbemästrade; vi behöver ju bara lyfta blicken ut över en värld av motsättningar på vår jord för att finna exempel på hur stora svårigheterna är när det gäller att samarbeta över kulturgränser.
   Samarbete och samspel kräver av deltagarna att de är överens om ramarna för vad som ska göras. När representanter för olika kulturer möts utan vare sig medvetenhet eller språk för att tydliggöra sina avsikter för varandra i någon viktig fråga, är risken stor att endera parten snart känner sig kränkt eller lurad.
   I programförklaringen inför kulturveckan ställer Ulf Grundel och Jeanette Olsson den grundläggande frågan: Vad händer med mig när andra perspektiv krockar med mitt och hur spelar det roll när jag arbetar som konsult i en organisation?
   Utgångspunkten för deltagarna under kulturveckan är att varje människa både skapar och upprätthåller en viss kultur genom sitt sätt att förhålla sig till sig själv och till andra. Genom att bli mer medveten om sitt eget upprätthållande skapar konsulten förutsättningar att välja något annat och mera konstruktivt förhållningssätt i situationen.

Ulf och Jeanette skriver i programmet för kulturveckan: Objektivitet är en omöjlighet, vi människor bedömer alltid andra kulturer efter vår egen kulturs värdesystem. Det är därför av yppersta vikt att vi är medvetna om de skrivna och oskrivna lagar som vi själva lever efter; självmedvetenhet är nyckelordet.
   Paradoxalt nog innebär ju medvetenheten om sina egna värderingar att dessa är just egna, subjektiva ”sanningar” som alltså skulle kunna vara helt annorlunda med en annan bakgrund än den givna. Medvetenhet medför ett metaperspektiv som ger utrymme för ett val; jag kan hävda min värdering som sann för mig – utifrån min kulturella bakgrund – samtidigt som jag inser att andra människor kan hävda sina värderingar med samma rätt. Valet står mellan att lyssna på vad någon annan har att säga och att vägra erkänna dennes rätt att uttrycka sig.
   En sådan vägran innebär också en desavouering av min egen rätt. Kulturveckan ger de gestaltstuderande en möjlighet att både tydliggöra sina egna kulturella värderingar och i verkligheten uppmärksamma sina egna reaktioner i mötet med en annan kulturs värdegrund.
   Redan inramningen är ju här ett sådant möte. Den muslimska fastemånaden är uttryck för värderingar som västerlänningar delvis kan känna igen och, präglade av ett sekulärt samhällsklimat, ha distanserat sig ifrån.
   Den etiska grunden för Ramadan tolkas ofta som en uppmaning att öka förståelsen och solidariteten med de fattiga:

Att känna den bitande hungern när man fastar är ett sätt att bli mera medveten, känna mer sympati för de fattiga och blir då motiverad att ge dom något att äta. Ingen kan veta hur någon annan mår om man inte är i hans skor. Den som rider kan inte veta hur jobbigt det är att gå förän han går ner från riddjuret och börjar gå. (Från avsnittet Fördelarna med fastan i artikeln 70 saker angående fastan av Sheikh Muhammed Salih Al-Mu).

   Under Ramadan är ”himmelens portar öppna” och ”satan är fjättrad” (i kraft av den fastandes medvetna motstånd mot olika slags frestelser). För muslimer innebär det att det är viktigt att göra gott under denna period. Man talar t.ex. inte illa om andra. Man fastar så länge solen är uppe – och inte bara fastar, man avstår från såväl mat som dryck, tobak och sex så länge dagsljus råder.
   En viss natt under fastemånadens 10 sista dygn, ingen vet vilken, infaller Laylat ul-Qadr, som innebär extra stora chanser att möta det gudomliga – för den som är uppmärksam nog.
   Under Laylat ul-Qadr kommer det att vara ”fler änglar på jorden än jordens alla stenar. Under den här natten kommer änglarna och ”Anden” ar-Rooh, Jibril, ned. Jibril nämns vid namn, av respekt för honom”. I Tafsir Ibn Kathirs förklaring av Surat al-Qadr kan man läsa: ”Många änglar kommer ned den här natten eftersom den är så välsignad. Änglarna kommer ned när Allahs välsignelse och nåd kommer ned, precis som de kommer ned när Koranen reciteras, och de omger cirklarna av dhikr (samlingar där Allah är ihågkommen) och de slår med vingarna av respekt för de som ärligt söker kunskap.
   Under kulturveckan deltar de studerande i moskéns bönestunder och deltar däremellan i seminarier och diskussioner ägnade att vidga sina perspektiv. Här finns också utrymme för bearbetning av känslor och tankar som har väckts under övrig tid. De möter företrädare för Islamiska Kulturföreningen och har återkommande dialoger med moskéns Chariman and Director, Sheikh Mahmoud A-Kahlfi.
Andra dagen är Merrick Tabor, professor vid Statsvetenskapliga Institutionen på Stockholms Universitet, gästföreläsare på temat Kulturella konflikter på samhälls- och internationell nivå.
   Denna blandning av teoretiska och praktiska infallsvinklar ger material till utarbetandet av en organisationsmodell, som under tredje dagen ligger till grund för en fältanalys av de skeenden och strukturer gruppen av studerande är delaktiga i.
Sista dagen ägnas åt genomgångar, med reflexioner och återkoppling på vad som har hänt under dagarna i moskén.
   Avslutningsvis planerar gruppen för en kulturfest tillsammans med medlemmar i Islamiska Kulturföreningen.

Satsningen på kulturveckan kan ses som både utmanande och hoppfull; utmanande eftersom studieledningen vågar gå i direkt kontakt med en kulturell och religiös grupp i samhället som i västvärlden har blivit objekt för fördomar om hot, våld och hat. Hoppfull därför att den enda vägen till kulturell samexistens och respekt människor emellan går via dialog och mänskliga möten.
   Att vi upplever människor som hotfulla bara för att de har andra sedvänjor, klädsel eller tro säger mera om oss själva än om dem vi är rädda för.
   Att lära känna varandra över kulturgränser, utifrån en vilja att ömsesidigt ta del av varandras perspektiv och erfarenheter, inte bara eliminerar främlingsrädsla – det vidgar också våra egna livsperspektiv och berikar vår kultur.
   En av programpunkterna i Stockholms Moské är Islam är en spegel som visar oss själva, vilket också är rubriken på en artikel av Timothy Garton Ash. Ash går igenom ett antal vanligt förekommande åsikter om Islam och utmanar läsaren att känna igen sin egen inställning i någon av dem. Han lägger sedan tillbaka ansvaret för den mentala bild åsikten är uttryck för hos läsaren själv.

Hur ser då Ulf Grundel och Jeanette Olsson på sitt uppdrag som ledare för kulturveckan?
   Ulf: Jag tycker att det är viktigt att vi ”gestaltare” tar på oss uppdraget att möta främlingsfientlighet, rasism och rädsla i samhället. Inte genom att stänga ute eller avstå från dialoger och inte heller genom att demonisera människor, t.ex. dem som röstat på Sverigedemokraterna i valet nyligen. Jag citerar Ludvig Igra: Vår förmåga till omsorg är något som ständigt måste återerövras. I ett samhälle måste vi bygga hållbara sociala strukturer för våra medlemmar. Det gäller naturligtvis alla, även de rädda. Just nu känner jag en stor oro för vad som händer i den frågan.
   Jeanette: Jag är intresserad av kulturella olikheter, så som de visar sig i konflikter på samhällsnivå. Kulturveckan är ett tillfälle att utforska hur var och en av oss skapar kultur hela tiden. Jag vill finna vägar att mötas genom våra ”kulturfilter” och att ta oss an de utmaningar det kräver. Vi går mot en starkt ökad mångfald i samhället, så det blir alltmer ofrånkomligt att vi berörs av även avlägsna konflikter i världen. Till sist vill jag citera Martin Buber: Varje levande situation har, precis som en nyfödd, trots all likhet, ett nytt ansikte, aldrig tidigare skådat och aldrig återkommande. Det kräver ett yttrande av dig, ett som du inte kan ha liggande färdigt. Den kräver något som inte har funnits förut. Den kräver närvaro, ansvar, dig.
   Det är vad vi bland annat står inför under kulturveckan.

– Lars Berg