Under mitt liv har stress och oro nog varit det som dragit mig bort från det levande livet mest. Så även i lugna perioder. En inre stress har då skapat en inre oro kring att inte vara tillräcklig, att inte duga och att helt enkelt ”vara fel”. Under perioder i mitt liv när yttre omständigheter tryckt på har min inre stress skapat rastlöshet och en (på sätt och vis obefogad) impuls att vara den som måste ställa till rätta. Kanske är det därför jag dragits till meditation, till gestaltterapi och gestaltterapeututbildning. Någon del av mitt inre visste då och vet nu, att det finns ett sätt att leva livet på, som skapar ett levande liv. 

I den här boken får läsaren ta del av  rent praktiska råd kring meditation, så som sittställningen till exempel. Sedan följer tre olika delar som tar upp tankar, känslor och sinnesförnimmelser. Sista delen handlar om att ”öppna hjärtat så att allt får plats”. 

Pema Chödrön tar udden av allt som antyder att meditation enbart är en skön och avslappnande stund. Hon gör tydligt att det kommer att bubbla upp jobbiga känslor, mörka känslor och tankar. Och det är genom att på djupet uppleva dessa känslor och tankar, som de lägger sig till ro. Pema skriver att ”det naturliga tillståndet inte enbart består av lyckliga, ljuva känslor”. Nej, hon menar att vi naturligt bär ”stillhet och oro, det upprörda och det lugna, det bittra och det ljuva, det bekväma och det obekväma”. Hon skriver vidare ”Vi behöver inte identifiera oss så starkt med våra känslor. Det enda vi behöver göra är att tillåta oss att uppleva energin och med tiden rör den sig igenom oss och löses upp. För det gör den. Men vi behöver uppleva känslan – inte bara tänka på den”. 

Jag gillar Pema Chödrön för hennes djup, men också för att hon uppmuntrat till att inte ge allt så stor betydelse. Hon är också humoristisk, vilket jag älskar. Jag älskar blandningen av humor och allvar. Pema delar också delar av sitt eget liv, vilket ger boken en stark ryggrad. Läsaren förstår att hon gjort och gör en egen resa. Hon babblar inte bara om något. 

Jag själv står återigen inför en oroande situation då jag enligt läkarna på hematologen har ett förstadie till blodcancer. Men jag undrar – behöver situationen vara så oroande? Pema skriver ”När du känner dig skakig och inte vet vad som sker, så behöver du inte försöka fly bort. Träna dig på att slappna av. Träna dig på att mjukna. Träna dig på att sitta stadigt när de där osäkra, otrygga, generade och skakiga känslorna uppkommer”. Jag tänker – allt är en del av att vara levande. Att stanna kvar med det kontinuerliga flödet av behagliga och obehagliga känslor, tankar och förnimmelser är en del av det levande livet. Det levande livet är inte bara lycka och njutning. Ju. Oro, rädsla och blodsjukdomar är också en del av det levande livet. Att jag skriver så betyder inte att jag vill dö. Jag vill leva och vara med tills jag blir minst hundra år. Att jag skriver så betyder bara att jag tror allt är levande liv, förutsatt att vi inte bjuder livet motstånd och trycker undan det. 

Meditationen blir ett sätt för mig att bli mer av den person jag vill vara. Jag vill flöda med livet, inte emot, oavsett vad livet kommer med. I meditationen kommer jag ikapp mig själv, hittar jag hem till mig själv i en värld av så mycket brus. 

Boken är mycket läsvärd för att den i all sin enkelhet gömmer livets visdom. 

#pemachödrön #konstenattmeditera #melaskriverom