Gryning-fåglar-hav. Foto: Frank Mckenna på Unsplash


 

En handbok om fötter

På hundpromenaden på skogsstigen idag, där hösten börjat göra sig påmind genom ett lager av gamla löv, fick jag sån lust att ta av mig skorna och sakta känna in stigen och skogen, genom barfota fötter. Jag gjorde det inte idag. För det kom hindrande tankar. ”Jag blir smutsig under fötterna. Ska jag gå barfota hela vägen hem då? Eller stoppa mina smutsiga fötter i skorna?” Idag behöll jag skorna på. Men förmodligen gör jag inte det imorgon. Då åker skorna av en stund. Vad gör väl ett par smutsiga fötter? 

”En stortå som inte rör sig som den ska, indikerar ofta rörelsebegränsningar högre upp i kroppen. Är inte rumpan aktiv är sällan stortån det heller.”
Ur En handbok om fötter

Kanske älskar jag den här boken för att den klingar an med så mycket som jag tycker är viktigt i livet? Kanske älskar jag den för att författaren om och om igen säger mig att jag ska lyssna på hela kroppen och röra mig som DEN vill? För att det inte finns några enkla, allmänna svar, utan att varje människokropp är sin egen, med sina egna spänningar, låsningar, trauman, mönster? Kanske får jag bara bekräftelser på det jag söker? Kanske är det för min besvikelse på vårdcentralen och sjukgymnasten, som möter mig trevligt, men utan att ta hänsyn till just min kropp, mina symptom? Som kör stötvåg, vill att jag ska klämma in inlägg i skorna och sen är behandlingen klar. För att sjukgymnasten ger mig råd som inte klingar an i mig? Kanske är det för att jag är trött på vårdcentralen och snabba lösningar, som ändå inte fungerar och därför inte ens är en lösning? Kanske älskar jag den här boken för den får mig att inte bara lyssna till hjärta, utan till kroppens alla signaler, små som stora, som nätt och jämt märkbara? Kanske älskar jag boken för den säger mig att det är jag som bråkar med kroppen, inte kroppen som bråkar med mig? Kanske älskar jag den här boken, för den väcker ännu mer livslust och nyfikenhet? 

”Hur går man fort? Det är den enklaste frågan att besvara i den här boken: det gör man inte. Den lilla orsaken är att brådska och att känna efter går dåligt ihop.”
Ur En handbok om fötter

Det här lilla fina citatet. Det tränger rakt in i mig. Hur ofta har inte jag bråttom? Går hastigt på och tappar kontakten med mig själv och kör på utan att märka så mycket. Tänker på något som ska hända längre fram, om en timme, om en vecka. Men. Om jag istället går lugnt, med närvaro, med awareness, lägger märke till vinden mot min hud, marken under mina fötter, känslan av att kroppen sakta går, andas lite djupare, slappnar av i käkar och axlar, så inte bara känner jag min kropp, utan hela min upplevelse av livet djupnar markant. Att liksom ta varje stund i akt att leva, på riktigt leva, inte existera fram till nästa prestation. 

”Kroppen som springer lever ett liv. Det är samma kropp. Samma liv. Ditt liv gör avtryck i kroppen.”
Ur En handbok om fötter

Den här boken handlar i mina ögon om att ta livets allvar mer på lek och därmed paradoxalt nog ta det på mer allvar. Den handlar om att känna sig fram. Känna sig fram med kroppen och med sinnena. Här och nu. Att liksom undvika att ta med nån gammal rädsla eller skam från då in i nuet och istället känna - hur känns detta nu? Bara nu. Hur är upplevelsen nu? Idag. Just nu. Den handlar om hur vi kan ta i mindre, för att må bättre, istället för att ta i mer. Bara en sån sak! Hur kan jag ta i mindre? Den handlar om att vi är hela människor. Hur allt i oss hänger samman. Ingen del är liksom enskild. Att, som jag ha problem med en fot, betyder inte att orsaken  nödvändigtvis sitter just i foten. Orsaken kan sitta i ryggen eller höften. Eller i stressen, som gör att man liksom stänger av att känna in, man blockerar sig i stor mån och kämpar på. När lösningen kanske är att ta i mindre. Andas djupare. Men…det kanske också är en fråga om mod? Om jag verkligen lyssnar in, så blir det kanske svårt att INTE bryta mönster, svårt att bara fortsätta göra som vanligt? Om jag verkligen känner efter med kroppen, så kanske hela mitt liv tar en helt annan riktning? 

”Bättre är att utgå från kroppens (hela kroppens, inte bara fotens) nuvarande förutsättningar. Det är vad som är det perfekta steget just nu.”
Ur En handbok om fötter

Författaren skriver om hur vi stänger in våra fötter i skor och därmed begränsar hela kroppens funktion. Fötterna får ingen information om underlaget och kan därför inte meddela hjärnan vad som pågår. Han förespråkar att gå mer barfota för att leka, utforska hur kroppen vill röra sig. Den här boken väcker min egen nyfikenhet och mitt eget utforskande. Den väcker min leklust och kreativitet. Den väcker en djupare förståelse för att leva genom livets flöden och motstånd med nyfikenhet och intresse. 

”Så för att på riktigt lära om invanda mönster behöver vi öva på att känna efter hur kroppen vill röra sig. Tråkigt nog för den otålige (men roligt för den nyfikna) så är kroppens önskemål inte konstanta.”
Ur En handbok om fötter

Det är nånting med författarens sätt att skriva och uttrycka sig, som plötsligt får mig att hitta mitt levande väsen inom mig, att komma ner från tanken till kroppen. Plötsligt är det som om jag är hela min kropp. Det där jag letat efter. Som om jag klivit in i hela min kropp. Upplever livet allt mer med kroppen och sinnena och utforskar mer och mer. Jag kan välja om varje ny stund. Inget är skrivet i sten. Vad händer om jag gör så här? Vad betyder det där? Hur hänger min kropp ihop? Hur har den slutat hänga ihop av min stress? Hur kan hjälpa min kropp att läka från krämpor? Vad behöver min kropp just nu? 

”Arbeta med motståndet, inte mot det. Stelheter, spänningar och blockeringar finns i din kropp av en anledning. Utmana motståndet, utan att forcera det. Motståndet är sällan enbart ett hinder att övervinna, utan en funktion i kroppen som du vill samarbeta med.”

Detta är inte bara en handbok om fötter, utan en handbok om livet, en inställning till livet. Författaren tvingar inte på mig sin sanning, sin kunskap. Han säger: Prova! Märk! Utforska!

Och jag säger – läs boken! Den är bra!

– Mela Wickbom